Fästingburen encefalit, dvs. TBE

Symtom på fästingburen encefalit

Inkubationstiden för fästingburen encefalit varierar mellan cirka 7 och 28 dagar. Sjukdomsbilden av den europeiska virustypen uppträder ofta i två faser. Cirka 10–30 procent av de smittade får symtom i den första fasen och av dem får cirka en av tre allvarligare symtom i andra fasen. TBE-smittan kan alltså vara symtomfri.

I början kan symtomen på fästingburen encefalit vara diffusa och påminna om en förkylning. Typiska symtom i den första fasen är till exempel feber, huvudvärk och ledvärk. Symtomen i den första fasen varar i cirka en vecka, varefter de flesta återhämtar sig och får livslång immunitet.

Encefalit kan utvecklas om sjukdomen går vidare till den andra fasen. Typiska symtom i den andra fasen är feber, huvudvärk, stel nacke och illamående. Också andra neurologiska symtom, såsom nedsatt medvetande, kramper eller förlamningssymtom, kan förekomma.

Symtomen på fästingburen encefalit är vanligtvis:

• Feber
• Huvudvärk
• Ledvärk
• Muskelvärk
• Trötthet
• Diffus känsla av förkylning
• Stel nacke
• Illamående
• Neurologiska symtom, såsom nedsatt medvetande, kramper eller förlamningssymtom

Om fästingburen encefalit framskrider till den andra fasen ska man senast då söka vård. Obehandlad fästingburen encefalit kan orsaka hjärnskador, långvariga symtom eller till och med vara livshotande.

När ska jag uppsöka läkare om jag misstänker fästingburen encefalit?

Misstanke om fästingburen encefalit kräver alltid en läkares bedömning, särskilt om symtomen är allvarliga eller neurologiska. En distansmottagning kan räcka för att bedöma de inledande symtomen, men ett fysiskt läkarbesök rekommenderas om symtomen förvärras eller om man vill bekräfta diagnosen.

Uppsök en läkares mottagning om:

• du får hög feber
• du har svår huvudvärk
• du får stel nacke
• du får allvarliga symtom i nervsystemet, såsom nedsatt medvetande, kramper eller förlamningssymtom

Diagnostisering av fästingburen encefalit

Diagnosen fästingburen encefalit fastställs genom blodprover som letar efter antikroppar mot TBE-viruset och IgM-klassen. Hittade TBE-antikroppar tyder på att man har exponerats för TBE-viruset.

Behandling av fästingburen encefalit

Behandlingen av fästingburen encefalit är huvudsakligen symtomatisk, eftersom det inte finns någon botande behandling mot viruset. Målet med behandlingen är att lindra symtomen och förhindra att komplikationer utvecklas.

Lindriga symtom kan behandlas hemma med smärtstillande medel, febernedsättande läkemedel, vila och vätskeintag. I allvarliga fall kan patienten behöva sjukhusvård och stödbehandling, såsom vätsketillförsel eller andningshjälp.

Behandlingsalternativen för fästingburen encefalit är:

• Smärtstillande läkemedel
• Febernedsättande läkemedel
• Vila
• Vätskeintag
• I allvarliga fall sjukhus- och stödbehandling

Prognos och dödlighet vid fästingburen encefalit

Majoriteten av de som insjuknat i TBE-viruset får inga symtom alls och de flesta som får symtom återhämtar sig helt. Dödligheten vid fästingburen encefalit är cirka 0,5–1 procent.

En del av de insjuknade kan drabbas av långvariga eller bestående symtom. Dessa symtom påminner om symtomen på en hjärnskada och varierar beroende på vilken del av hjärnan som inflammationen har skadat.

Eftersymtom på fästingburen encefalit kan vara:

• Minnesstörningar
• Balansstörningar
• Nedsatt hörsel
• Huvudvärk
• Koncentrationssvårigheter
• Förlamning

Den kroniska formen av fästingburen encefalit är sällsynt, men kan påverka behandlingsalternativen och kräva långvarig uppföljning.

TBE-riskområden och förekomst i Finland

Förekomsten av fästingburen encefalit har ökat under de senaste decennierna. Andelen TBE-bärare bland fästingar varierar kraftigt beroende på region, men är vanligtvis cirka 1–2 procent. Fästingbett leder alltså inte alltid till smitta, men smittorisken finns särskilt i områden med hög förekomst och ökar ju mer man rör sig i naturen.

Fästingburen encefalit förekommer särskilt på Åland och längs den sydvästra kusten samt i Nyland och i gränskommunerna i Sydöstra Finland. TBE-viruset som fästingar bär är vanligare i vissa geografiska områden och i terräng där fästingar trivs. De regionala skillnaderna beror delvis på geografiska och klimatiska faktorer som påverkar fästingarnas livsmiljö och aktivitet.

Regionalt förekommer TBE-viruset oftast:

• På Åland
• I Åbolands skärgård
• I Nyland
• I Sydöstra Finland
• I Kymmenedalen

Fästingburen encefalit förekommer som enstaka fall även i andra kustområden. Antalet smittade personer är sannolikt märkbart större än antalet bekräftade fall.

TBE-virus och hur fästingburen encefalit smittar

TBE-viruset tillhör flavivirusgruppen och dess biologiska egenskaper gör att det är farligt. Viruset kan tränga in i centrala nervsystemet och i värsta fall orsaka hjärninflammation.

Den effektiva spridningen av TBE-viruset via fästingar beror på virusets förmåga att bevaras i fästingens spottkörtlar, varifrån det överförs till djur eller människa i samband med bett. Smittan sker på några minuter. Även nymfer och larver, fästingarnas tidiga utvecklingsstadier, kan sprida viruset i samband med en blodmåltid, som de behöver för att utvecklas till följande stadium.

Man kan även smittas av fästingburen encefalit via opastöriserad mjölk från kor, getter och får. Det finns skäl att undvika att äta och dricka opastöriserade mjölkprodukter i områden där sjukdomen förekommer.

Förebyggande av fästingburen encefalit

Eftersom TBE-viruset smittar inom några minuter efter fästingbettet kan fästingburen encefalit bäst förebyggas genom skyddande kläder, insektsmedel som fungerar mot fästingar och TBE-vaccin. Att utföra en fästingkontroll efter att ha rört på sig i naturen hjälper också till att förebygga fästingbett.

Så här förebygger du fästingburen encefalit:

• TBE-vaccin: TBE-vaccinet, eller fästingvaccinet, förhindrar cirka 90 procent av fästingburna encefalitinfektioner. Vaccinet ges i en serie om tre doser och boosterdoser rekommenderas med jämna mellanrum. I riskområden är fästingvaccinationer avgiftsfria. Läs mer om THL:s rekommendationerExtern länk.
• Skyddande kläder: Kläder spelar en viktig roll när det gäller att förhindra fästingbett. Använd långärmade tröjor och långa byxor. Kläderna bör vara ljusa för att fästingarna ska vara lättare att upptäcka. Dessutom är det bra att stoppa in byxbenen i strumporna och använda stövlar med långa skaft.
• Fästingkontroller: Granska hud och kläder för fästingar efter utomhusaktiviteter. Kontrollera även pälsen på eventuella husdjur, eftersom husdjuren kan transportera fästingar inomhus.
• Fästingmedel: Använd fästingmedel på bar hud.
• Undvik om möjligt fästingområden: Undvik att röra dig i terräng där fästingar trivs. Sådana fuktiga och rikligt vegetativa terränger inkluderar lundar, åkerrenar, höga gräsmarker och strandbuskar.