Borrelia, dvs. Lyme-sjukdom

Borrelia smittar via fästingbett

Borrelia, eller Lyme-sjukdom, orsakas av borreliabakterien som bärs av fästingar och kan överföras till huden genom fästingbett eller i sällsynta fall genom bromsbett. Risken för att borrelia överförs från fästing till hud ökar avsevärt först efter att fästingen har suttit fast på huden i ett dygn. Det är bra att känna till hur sjukdomen sprids och symtomen i det första stadiet, eftersom tidig borrelia kan behandlas effektivt med antibiotika.

Symtom på borrelia

Det uppskattas att 3 000–4 000 människor i Finland årligen insjuknar i det första stadiet av borrelia. Om det första stadiet inte behandlas med antibiotika utvecklar cirka hälften av de insjuknade senare symtom på sjukdomen, som kan vara mångsidiga och allvarliga och orsaka bestående förändringar.

Symtom på borrelia i det första stadiet

Symtomen på borrelia i det första stadiet är vanligtvis hudförändringar. Borrelia förknippas med erythema migrans, som är ett cirkulärt eksem. Ibland kan ett rödaktigt eller blåaktigt mjukt lymfocytom, dvs. en godartad tumör, uppträda på huden. Symtom på ledinflammation kan också förekomma i det första stadiet.

Hudsymtom vid borrelia:

• Borreliaeksem. Ett ringformat eller jämnt rodnande utslag med en diameter på över 5 cm börjar spridas från fästingens bettställe.
• Lymfocytom. En rödaktig eller blåaktig, mjuk, godartad tumör kan uppträda på huden.

Du bör uppsöka läkare om du upptäcker symtom på borrelia i det första stadiet, eftersom de vanligtvis kan behandlas med antibiotika.

Symtom på borrelia i senare stadier

Om borrelia inte behandlas i det första stadiet kan bakterien spridas från huden till andra delar av kroppen. Symtomen på borrelia i senare stadier är många och kan uppträda i ett eller flera organ efter veckor, månader eller till och med år. Hud, hjärna, nerver och leder är ställen som sjukdomen föredrar.

• Ledsymtom. Ledsymtom förekommer hos upp till hälften av patienterna, men en tydlig inflammation som orsakar svullnad i leden, dvs. artrit, utvecklas bara hos en femtedel. Typiskt för ledsymtom orsakade av borrelia är omväxlingen mellan symtomfria och symtomatiska perioder. Symtomen kan likna reumatism. Vanligtvis drabbas bara några få stora leder, till exempel knä eller vrist.
• Hjärnhinneinflammation. Borrelia orsakar också ganska ofta hjärnhinneinflammation som kan återkomma. Inflammationen kan dock vara mildare än versionen av sjukdomen som orsakas av andra bakterier och ha mycket få symtom. Borrelia kan också få fotfäste i själva hjärnvävnaden.
• Hjärtsymtom. Även hjärtsymtom kan förekomma, men de är mer sällsynta eftersom de utvecklas hos mindre än 10 procent av patienterna. Hjärtsymtom uppträder vanligtvis inom ett par månader efter fästingbettet. Borreliabakterien kan orsaka en plötslig period av låg pulsfrekvens i hjärtat som kan kräva tillfällig behandling med pacemaker. Borrelia kan ibland också uppträda som en tyst, progressiv inflammation i hjärtmuskeln.

Neuroborrelios

Man talar om neuroborrelios när borrelia orsakar en inflammation i centrala nervsystemet. Neuroborrelios kan utvecklas relativt snabbt, inom veckor eller månader efter fästingbettet och borreliainfektionen.

Symtom på neuroborrelios

De vanligaste neurologiska symtomen som orsakas av borrelia är rivande smärtor och värk i extremiteterna och kroppen, som orsakas av att bakterien fått fotfäste i nervrötterna som går från ryggmärgen. Borreliabakterien kan även infektera nerverna som kommer direkt från hjärnan, såsom ansikts-, hörsel- och synnerven. Ansiktsförlamning är en av de vanligaste neurologiska manifestationerna av borrelia.

Utvecklingen av borrelia

Man kan ofta förhindra att borrelian framskrider genom läkemedelsbehandling, även om symtomen på ett senare stadium av borrelios har pågått länge. Permanenta förändringar som orsakas av sjukdomen, till exempel nervskador, kan vara svåra att reparera.

Borrelia skiljer sig från många andra bakterieinfektioner genom att sjukdomsförloppet vanligtvis inte är särskilt kraftigt. Inflammationen kan utvecklas långsamt under flera år och patienten lever ett relativt normalt liv under tiden. Samma person kan insjukna i borrelia upprepade gånger. Även om antikroppar bildas i kroppen skyddar de inte mot återfall.

Undersökning av borrelia

Borreliadiagnosen grundar sig huvudsakligen på information från patienten och patientens symtom. Uppgifter från flera år efterfrågas från patienten. De viktigaste uppgifterna är naturligtvis patientens vistelser eller besök i fästingområden samt fästingbett och relaterade eksem.

Laboratorieundersökningar ger stöd för de uppgifter och symtom som patienten berättar om. Det vanligaste laboratorietestet för att leta efter borrelia är mätning av antikroppar mot borrelia i patientens blodprov. Under sjukdomens första stadium är bildandet av antikroppar litet, så en antikroppsundersökning upptäcker bara drygt en tredjedel av fallen. Eksemdiagnosen erythema migrans ställs därför i det första stadiet oftast enbart utifrån utslagens utseende. Om inget bett har upptäckts eller ringeksem utvecklats, kan man nästan utan undantag inte fastställa en diagnos på borrelia i det första stadiet.

Borreliatest för att undersöka antikroppar

Om borrelia stannar kvar i kroppen under en längre tid hinner antikroppar utvecklas. Antikroppsundersökningen har därför en avgörande betydelse vid diagnosen av borrelia i ett senare stadium. Om patienten har symtom relaterade till hjärnan eller nerverna undersöks inte bara antikropparna i blodet, utan också i ryggmärgsvätskan.

Det största problemet med ett antikroppstest är dess osäkerhet. Testet kan vara positivt, men det visar inte om infektionen är pågående eller om antikropparna är ett tecken på en tidigare infektion som har läkt. Utöver antikroppsundersökningar kan man använda sig av odling och reproduktion av borrelians DNA, men de är tyvärr också komplexa och tidskrävande undersökningar.

Behandling av borrelia

Borrelia i det första stadiet behandlas med antibiotika. Inflammationen läker nästan hundra procent när en oral antibiotikakur inleds i hudförändringsfasen.

Man strävar efter att koncentrera behandlingen av senare stadier av borrelia till platser på centralsjukhusnivå. Borrelia i senare stadier kräver en längre behandling, som ofta inleds med ett intravenöst antibiotikum och fortsätter oralt.

Kronisk borrelia

Vid långvarig behandling av borrelia talar man ofta om kronisk borrelia. Trots långvarig behandling kan symtomen hos vissa patienter delvis förbli oförändrade eller komma tillbaka efter behandlingen. Symtomen kan fortsätta till exempel i hjärnan på grund av att en vävnadsskada redan har orsakat förändringar som inte kan repareras.

Borrelia kan också utlösa en så kallad autoimmun reaktion, där kroppens försvarsmekanismer orsakar skador i de egna vävnaderna. På så sätt kan symtomen på sjukdomen fortsätta även om borrelian redan har eliminerats med en antibiotikakur.

Förekomst av borrelia

I Finland förekommer borrelia i samma områden som fästingar. Flest fall har konstaterats på Åland samt i kustområdena i Sydvästra Finland och Södra Finland. Fall förekommer även på andra håll i Finland, förutom i Lappland.

Förekomst av borrelia utanför Finland

De första fallen av borrelia konstaterades i Finland på 1980-talet, men i Europa har det med säkerhet förekommit i åtminstone hundra år. I Amerika är Lyme borrelios den vanligaste sjukdomen som sprids av fästingar. Även i Centraleuropa och Sverige är borrelia mycket vanligt.

Förebyggande av borrelia

Det bästa sättet att förebygga borreliainfektion är att skydda sig mot fästingbett. Det finns inget borreliavaccin för människor. På folkspråk talar man om fästingvaccin, dvs. TBE-vaccin, men det skyddar dock endast mot fästingburen encefalit, inte mot borrelia.

Så här förebygger du borrelia:

• Skyddande kläder när du rör dig i naturen. Använd långa byxor, långärmad tröja och stövlar. Det lönar sig också att dra strumporna över byxbenen. Ljusa kläder gör det enklare att upptäcka de mörka fästingarna.
• Regelbundna fästingkontroller. Det lönar sig att utföra kontroller minst en gång om dagen, eftersom risken för borreliainfektion från fästingar minskar avsevärt om fästingen avlägsnas från huden i tid.
• Fästingmedel: Använd fästingmedel på bar hud.
• Undvik om möjligt fästingområden: Fästingar trivs oftast i fuktiga miljöer med mycket växtlighet. Sådan terräng är till exempel lundar, åkerrenar, hög gräsmark och strandbuskar.

Även eventuella husdjur som rör sig utomhus bör genomgå regelbundna fästingkontroller, eftersom fästingar kan transporteras inomhus med djuret och smitta människan.