Knäsmärta och vanliga knäbesvär
De flesta av oss får knäbesvär i något skede i livet. Besvären kan ha många orsaker, från belastningsskador till bakomliggande sjukdomar. Det lönar sig att reda ut orsaken bakom knäsmärtan för att kunna behandla dem rätt.
Knäsmärta
Knäsmärta som börjar utan skada och som inte kommer med feber eller andra allmänna symptom kan följas med utan oro i några veckor. Om smärtan inte lindras eller om smärtan är så illa att du inte kan röra på dig på ett normalt sätt, bör du visa knäet för en läkare som känner till ledbesvär.
Knäbelastning hos ungdomar och personer i arbetsför ålder
Hos ungdomar och personer i arbetsför ålder är olika besvär som har att göra med överbelastning de vanligaste orsakerna bakom en smärta som har börjat utan en skada. Besvären kan vara till exempel olika slemsäcksinflammationer eller smärta i senorna.
Knäet blir sjukt när den belastas för mycket eller belastas för snabbt. Dessa problem behandlas nästan alltid genom att korrigera den felaktiga belastningen eller genom att reducera belastningen. Ofta är det nödvändigt att göra förändringar i patientens idrottsform eller träningssätt tills smärtan har gått över.
Kondromalaci i knäskålen hos ungdomar
En typisk orsak bakom knäsmärta hos unga kvinnor är kondromalaci, det vill säga uppmjukning och sprickande av brosket i knäskålen, vilket kan förorsaka kraftig smärta i det första stadiet. I samband med smärtan förekommer ofta rassel när knät böjs och sträcks.
Smärtan blir också värre om patienten sitter länge, går upp eller ner med trappor eller när de sätter sig på huk.
Behandlingen omfattar oftast fysioterapi och förstärkning av de främre lårmusklerna. I enstaka fall kan också en titthålsoperation och rengöring av lösa broskkroppar vara till nytta.
Ledbroskets förslitning ökar med åldern
Över 50-åringar har nästan alltid förslitningar av någon grad i knäts ledbrosk och ofta beror smärtan på detta. Hos en del patienter är förslitningen dock helt smärtfri och är en del av att bli äldre. Hur förslitningarna behandlas beror på hur förslitna de är.
Behandling av ledbroskets förslitning
Behandlingen får ut på att rehabilitera lårmusklerna och ofta får patienten i samband med behandlingen en medicinering som förbättrar broskets verksamhet och lindrar på smärtan. Till ledets förslitning hör också degeneration av menisken, och menisken kan få bristningar även om skademekanismen är liten.
Ibland kan förslitningen kopplas ihop med en smärtsamma “knakanden” eller låsningar som förorsakas av lösa broskkroppar och trasiga menisker. Beroende på fallet kan dessa behandlas vid behov med en titthålsoperation. Hos yngre patienter kan behandlingen omfatta en operation som korrigerar hela nedre extremitetens felaktiga belastningsaxel. Konstgjorda knäleder är en behandling som görs vid svåra förslitningar och dessa görs mycket sällan för människor i arbetsför ålder.
Behandling av knäbesvär
Vid bedömning av knäbesvär bör hela nedre extremiteten behandlas som en helhet, eftersom felaktiga ställningar i vristen eller fotbladet kan förorsaka felaktig belastning i hela knäområdet och därigenom också knäsmärta. Felställningar av foten behandlas typiskt med skodon, hålfotsinlägg och olika stretching enligt fysioterapeutens instruktioner.
Knäskador
De vanligaste strukturerna i knät som blir skadade är meniskerna, sidoledbanden och det främre korsbandet. En vridskada kan även förorsaka att knäskålen går ur led. Skador av olika grad i brosket i knäleden är möjliga och i en värre skada kan benet i ledytan gå sönder.
Om knät sväller upp snabbt efter skadan eller om knät inte kan belastas, bör knät alltid undersökas och röntgenbilder tas så fort som möjligt. En snabb svullnad kan förorsakas av en inre blodutgjutning i leden, vilket beror ofta på en bristning i det främre korsbandet. Också ett brott av ledytan kan förorsaka en inre blodutgjutning i leden. Då bör knät punkteras, det vill säga tömmas, och knät bör röntgas. Punktion av knät ger en säker diagnos, lindrar smärta och förbättrar knäts rörelseförmåga.
Ofta förutsätter bristningar i det främre korsbandet operationsbehandling. Operationen kan dock genomföras först om några veckor när den värsta smärtan och svullnaden har försvunnit och knäts rörelseomfång har återställts. Om det är frågan om ett brott, beror behandlingen på brottets art och behandlingen bestäms av läkaren.
Bristningar i menisken förekommer ofta då när knät är böjt och utsätts för en kraftig vridrörelse. Bristningen förorsakar långvarig uppsvällning och knäsmärta. Övriga symptom beror på bristningens art. En omfattande bristning i ledspringan kan “låsa” knät fullständigt och då måste bristningen behandlas med en titthålsoperation så fort som möjligt. Typiska symptom vid en bristning av menisken är att knät knakar smärtsamt eller en känsla av att det “finns något mellan leden”. Små bristningar kan ha lindriga symptom och hindra patienten från att löpa.
Bristningar i menisken som förorsakar svår smärta eller låsningar i knät kan behandlas med en titthålsoperation. I operationen avlägsnas eller fästs den skadade delen av menisken. Behandlingen bror på bristningens art och den slutgiltiga behandlingsmetoden kan fastställas först vid titthålsingreppet.
Att återhämta sig från sidoligamentsskador kräver tålamod
Knäts sidoligament stöder knät i sidriktning. En typisk skada är att knät vrids utåt vilket leder till att sidoligamentet brister delvis eller helt och hållet. Dessa skador behandlas genom att använda ett gångjärnsstöd som stöder knät. Senare används fysioterapeutiska behandlingar för att återställa knäts rörelsebanor och muskelkraft. Ibland kan behandlingen av sidoligamentsskador kräva operationsbehandling. Att återhämta sig är långsamt och kan ta flera månader. I samband med sidoligamentsskador kan förekomma också andra skador, till exempel bristningar i menisken, som konstateras med magnetundersökningar.
De flesta av oss får knäbesvär i något skede i livet. Orsaken bakom smärtan varierar mycket från person till person, och beror på personens ålder, bakomliggande sjukdomar, idrottsgren och eventuella olycksfall. En del av smärtorna och skadorna blir bättre med tiden av sig själv, men en del kräver behandling redan i ett tidigt stadie. När det gäller ansträngningsskador kan tillräckligt tidig vård och handledning förebygga att problemen blir långvariga och att kroniska skador utvecklas.
