Narkolepsi

Vad är narkolepsi?

Narkolepsi är en sällsynt störning där man lider av översömnighet. Narkolepsi bryter oftast ut i den tidiga ungdomen, i grundskoleåldern, men kan också uppträda senare.

Narkolepsi förknippas med avvikande dagtrötthet trots en normal sömnmängd, där insomnande kan förekomma exceptionellt lätt i passiva situationer, men kan också förekomma i situationer som kräver aktivitet. Narkolepsi kan vara förknippad med till exempel tillfällig förlust av muskeltonus och reflexer (kataplexi) som utlöses av känslomässiga reaktioner, sömnparalys, hallucinationer och splittrad nattsömn.

Hur undersöks narkolepsi?

Vid undersökning av narkolepsi kartläggs patientens symtom noggrant och dessutom görs sömnundersökningar. Vid narkolepsi hör till sömnundersökningarna en omfattande sömnpolygrafi och en undersökning av insomningsfördröjning som utförs följande dag. Sömnundersökningarna kompletteras vid behov med undersökningar som utförs på blod- eller ryggmärgsprov.

Hur behandlas narkolepsi?

Vid behandling av narkolepsi är regelbundna levnadsvanor och tillräcklig sömn den första prioriteten. Vid behov kan narkolepsi dessutom behandlas med medicinering som syftar till att påverka dagtrötthet, kataplexi och/eller splittrad nattsömn. En person med narkolepsi kan ha nytta av planerade 10–30 minuter långa tupplurar och av att undvika situationer som utlöser symtom. Det kan också vara nödvändigt att undvika uppgifter som exponerar för olyckor.

När ska man söka hjälp med narkolepsi?

För att konstatera narkolepsi är det bra att utreda de bakomliggande orsakerna så att symtomen kan behandlas på rätt sätt.

Uppsök vård om sömnstörningar, såsom symtom som tyder på narkolepsi, varar i mer än tre veckor flera nätter i veckan och dina egna försök att korrigera situationen inte hjälper.